Carin med C

Nu har jag precis kommit in från en promenad. Jag ska snart sätta igång med strykningen. Jag försökte mig på att gå samma väg som jag gjorde igår med Gaby. Det visade sig vara totalt omöjligt! Dels på grund av att det var mörkt när vi gick igår, så det är svårt att komma ihåg några landmärken. Men till största delen beror det på att vägskyltarna, gatorna och kartan är helt omöjliga! De stämmer ju inte överens! Gatorna snirklar sig fram upp och ner, och vägskyltarna sitter snett, så det är inte lätt att veta vilken gata som har vilket namn, och på kartan kryllar det av gator så det syns inte vilket gatunman som hör till vilken gata där heller! Suck! Men jag kom iaf tillslut fram till Montclair Village och hittade en liten mexikansk restaurang där jag bestämde mig för att äta lunch. Jag beställde en Wet Burrito. Har ni någonsin beställt mat i USA? Det är inte bara att beställa det som står på väggen, utan därtill kommer tusen frågor; vilket slags kött: kyckling, fläsk eller nöt? Vilka bönor: vita, bruna, eller nån sörja... Vilken sås? Osv... Man måste verkligen veta vad man vill ha...


När jag var ute och gick, kom jag att tänka på en händelse igår, och då gick jag och skrattade för mig själv! För igår blev jag livrädd för ett talande trafikljus! Vi gick längs vägen, jag och Gaby, på en smal stig (behöver jag säga att det var mörkt?). Och precis när jag skulle tränga mig förbi ett trafikljus, så började den prata! Och jag blev så rädd att jag hoppade högt! Och OJ vad Gaby skrattade!! Och jag med för den delen!! Hahaha=) Vi gick där i godan ro och pratade, och för en sekund trodde jag det var en hund i närheten som började skälla! Snacka om att jag blev rädd! hahaha=) De har många tokiga saker för sig amerikanarna, men aldrig trodde jag att jag skulle råka ut för det här... :)

Nu ska jag sätta igång med strykningen innan barnen kommer hem...

Puss o kram//Carin