En gråtfärdig konversation

De är så otroligt gulliga i den här familjen som jag bor hos nu! Så snälla att jag har fått stanna här sedan i onsdags! =) Det kommer jag aldrig att glömma! Och vilka barn... Helt underbara..! :) Aldrig nånsin att jag kommer att glömma minstingen (8 månader) som sträcker armarna efter mig och vill att jag ska hålla honom (även när Kirsten håller honom), vilken kram han gav mig i morse, när jag tog upp honom ur hans crib! Underbar! =) Och hans bror knackade nyss på dörren till Kirstens rum, där vi sitter vid datorerna och jag öppnar dörren. Han bara står där och säger inget, så hans mamma som står några meter bakom honom får fylla i åt honom: He's got a question for Carin. Okej, vad vill du fråga? undrar jag då. Men han säger inget, utan står bara och trycker i dörröppningen. Då berättar hans mamma vad han sa till henne i köket:

- Mom, I think I need a time-out.
- Why do you need a time-out?
- Because Im so sad. So I need a time-out.
- Why are you sad?
- Because Carin is leaving.

Är det inte gulligt?? :) Så nu ville han fråga mig om jag kommer att hälsa på honom efter att jag flyttat. Självklart att jag kommer att göra det! Så nu måste jag ju bara komma förbi här, varje gång jag ska träffa Kirsten :) Ååh, jag började nästan gråta när han sa det där!

Puss o kram//Carin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0