Carin med C

Jag har det rätt bra ändå. Jag glömmer bort det ibland och tycker väldigt synd om mig själv. Men varför ska jag det? Varför måste jag bry mig om vad andra tycker och tänker? Jag har rätt att vara nöjd med mig själv och jag vet att jag inte gör något för att skada någon. Så varför tar jag åt mig? Det är bara den andres sätt att få ut sin frustration och sina tillkortakommanden. Sluta, Carin! Jag mår bra. Jag har ett jobb, en familj, en pojkvän, vänner, en framtid. Så varför klagar jag? Varför kan jag aldrig vara nöjd? Jag behöver någon som påminner mig om det här.

Gud finns. Han tänker på mig. Han ser mig. Så kan det gå annat än bra?