Hmm...

Har man blivit för bortskämd, när man suckar när vädret på datorn visar 18 grader och molnigt...?




Apropå konstiga namn (som jag skrev om i ett tidigare inlägg...)

Jag, Kirsten och Nadine ska beställa varsin glass. Då måste man även uppge sitt namn, för att de ska ropa upp en när beställningen är klar.

Kassörskan: What's your name?
Kirsten: Kirsten.
Kassörskan: Excuse me?
Kirsten: Kirsten!
Kassörskan: Kiss?
Kirsten: Eh... Yes..

Varpå det står "Kiss" (=kyss, eller puss) på hennes kvitto, som hon ska visa upp för att få sin glass. Så hädanefter kallar vi henne Kiss! =D


Åh, vad underbart det var att besöka IKEA! Jag kände mig verkligen som hemma där jag gick runt bland svenska skyltar, köttbullar, pepparkakor och marabou-choklad! :)


Fick bara lov att ta kort på det här. Säger vi verkligen [hä dö]? :)


Nadine fyllde år den 18 september, så jag bjöd henne på glass!


Banansplit är heeeelt underbart! :)


Girls night out! :)

Puss o kram//Carin

Mailväxling pågår...

Arbetstid idag: 7-9 och 14.30-18.30
Ikväll: Emeryville med Kirsten och Nadine!! =D


Här sitter jag i godan ro och kollar mina mail. Gardinerna är fördragna för fönstret, men utanför hör jag plötsligt ett himla liv. Det låter som om det är kråkor eller skator precis utanför och leker. Så jag tittar ut. Men då visar det sig att det är en ekorre som sitter i en gren i trädet och pratar jättehögt! Men det låter precis som en fågel, jag har aldrig hört hur en ekorre låter förut! Och någonstans hör jag att en annan svara oxå, men den ser jag inte:) Här i Kalifornien finns det väldigt många ekorrar, och de är inte ett dugg skygga! Så nu när jag drar undan gardinerna och tittar ut på ekorren som sitter på en gren precis utanför, så sitter den fortfarande kvar och småtjattrar, trots att den ser mig!

Idag har jag svarat på ett mail från en mamma som bor i Montclair Village. Det ligger inte alls långt härifrån, typ 10 minuter med cykel (fast bara ett par minuter åt andra hållet, för då går det nerför! ;-) )! Det är där som jag har varit ett par gånger med Kirsten. Jättefint samhälle, eller by eller vad man ska kalla det! Det vore kanon om jag slapp lämna San Francisco området! :D Hon är hemma mamma och har en man och två döttrar i åldrarna 3 och 1. Så nu ska vi mailväxla lite, och kanske träffas på lördag, så får vi se vad som händer.. Wish me good luck!

Puss o kram//Carin

Just some pictures...




Nu är det shopping som gäller :)


H&M is MY store! :P


Did I tell you that I live in the fog-city? ;-)


Upp och ner, ner och upp...









Puss o kram//Carin

En dag till helg!

Man kan inte skylla Cultural Care på att vara långsamma iaf... Nu har jag plötsligt fått flera fiskar i nätet, hihi:) Men vi får se vart det leder. Jag vill ju stanna kvar i Kalifornien iaf.. Men jag vill ju inte ens lämna SF!! ;-(

Jag väntar på ett samtal ikväll.. Så vi får se hur det går..

By the way, Caroline och Aidan tyckte iaf att min "svensk-amerikanska" kaka var god! Yey!

Och så har jag lärt Caroline säga "jag vill spela spel", när hon nyss satt på min säng och spelade Mahjongg på datorn:) Hon är riktigt duktig på att lära sig nya saker, tycker jag! Men jag skulle påminna henne i morgon, så hon kan säga det till sina klasskompisar, hehe:)

Nu har jag en fråga till er som är föräldrar (både till stora och små barn). Och jag vill att ni svarar i form av kommentarer (eller mail för den delen oxå..). Strök (eller stryker) ni alla kläderna till era barn när de var små? Jag tycker faktiskt att det är lite överdrivet... Men det kanske bara är jag..?

Puss o kram//Carin

Misslyckad kladdkaka

Arbetstid idag: 7-17.
Arbetsuppgifter: Leka och ta hand om minstingen.

Minstingen har tyvärr lite svårt för att leka själv. Man måste vara med honom precis hela tiden, om man lämnar honom ensam en sekund vet man inte vad han kan hitta på..

Idag bakade vi två kladdkaka. Det var roligt! Han älskar verkligen att hjälpa till! :) Nästan lite för mycket i vissa fall ;) Men de hade tyvärr inte vanligt kakao, så jag tog drickchoklad istället. Men det var inte pulver utan chokladflagor. Men det skulle väl gå iaf tyckte jag? Men kladdkakan blev ju inte brun som den brukar. Den blev vit. Med vissa bruna inslag. Dessutom tyckte jag att det luktade mint. Då tittade jag mer noggrant på chokladburken, och det visade sig att det var mintchoklad. Jaja... det går väl att äta iaf. Men inte riktigt min favorit..

På eftermiddagen gick vi till en park ett tag. Och sedan har jag tagit hand om tvätten...

Vad händer i Sverige då? Hur långt har hösten kommit?

Puss o kram//Carin

Så var det bestämt...

I eftermiddags lagade jag mat till mig och barnen, och när vi satt alla fyra vid matbordet kom det här samtalsämnet upp:

Caroline: Carin, do you miss your home?
Jag: Yes, I do.
[silence and changing of subjekt. Jag visste inte vad jag skulle svara, för när Caroline frågade det, förstod jag att Camille måste ha berättat för henne.]

[Efter en stund återtar Caroline samtalsämnet]
Caroline: My mom told me that you are leaving us in two weeks.
Jag: Yes, thats right. Im sorry.
Caroline: It's OK...
[Silence]
Connor: Will you come and visit us after you have left?
Jag: You know, it's really far from where I live...
Connor: Yeah, but you know, if you want to, you are allways welcome.

Jag hoppas att barnen inte kommer att ta det allt för hårt att jag lämnar dem. De har ju trots allt haft en annan au pair, som lämnade dem efter två månader. Men jag och Camille bestämde oss för att vi skulle säga att jag skulle åka hem för att jag har för stor hemlängtan. Ingen av oss vill ju såra barnen.


Stora nyheter

Ja, det har ju hänt lite sen sist om jag säger så... Att vara au pair är både upp och ner, men på sistone har det faktiskt varit mest ner tyvärr... Jag trivs inte alls med den här familjen. Mamman får mig att bara känna mig fel och ivägen.. Och så kan jag bara inte ha det i ett år. Idag var min LCC (kontaktperson) här och träffade mig och min värdmamma, och efter ca en timmes diskussion bestämdes det att de skulle leta efter en ny au pair, och jag skulle försöka hitta en ny familj. Den här värdmamman är verkligen knepig. Allt hon säger är lag, och hon har alltid rätt. Så hennes syn på det hela är att jag är på dåligt humör och inte sprider någon glädje till barnen, samt att jag inte har tillräckligt med tålamod med hennes barn. Min syn på det hela är å andra sidan, att jag inte klarar av värdmamman. Våra personligheter går bara inte ihop. Om jag bara hade haft en värdfamilj som jag tyckte om, och som var trevliga och stöttade mig, så hade bråkiga barn inte varit något problem. Då hade jag klarat det. Men nu är det så här, att jag har inget pokerfejs. Om jag inte mår bra, eller är olycklig, så syns det på mig. Då kan jag inte gå runt och låtsas om att jag är jätteglad och allt är frid och fröjd.

Men jag ska iaf stanna kvar här i två veckor, så jag inte lämnar familjen helt utan tillsyn. Och förhoppningsvis får de en bra, eller iaf bättre bild av mig, innan jag åker. Jag hoppas bara att jag klarar av de här två veckorna! Det behöver jag förbön för!

Jag har iaf underbara vänner här. Speciellt en tjej som jag har pratat mycket med. Utan henne skulle jag inte klara det! Och hennes värdfamilj är helt underbar och vill verkligen ställa upp! Så jag har iaf ett ställe att komma till, om jag inte står ut här längre:) Tack tack tack! Känns skönt att veta att hon finns!

Ikväll ska jag laga flygande Jakob till barnen. Det blir spännande! Hoppas de gillar den! Föräldrarna ska bort ikväll, så jag ska lägga barnen. Hoppas att det går vägen!

Puss o kram//Carin

Nu är jag lättad

Jag pratade med min hostmum idag, och det visade sig att de flesta av våra (mina?) problem bestod i missförstånd... Det är verkligen större kulturskillnad mellan sverige och usa än man kan tro.. Det som man tar som självklart, är inte alltid självklart för dem.. Eller tvärtom.. Till exempel så har mamman gått och trott att jag har varit ledsen eller haft hemlängtan, bara för att jag inte har lett med hela ansiktet hela tiden.. Det gör dem. De är glada utåt, alltid. Och det kan jag bara inte vara.. Det är något som de måste lära sig.. Det är ju inget mot dem lixom..

Ikväll gick föräldrarna ut på restaurang, så då fick jag ta hand om läggningen. Det har faktiskt gått väldigt bra måste jag säga. Tack för det... Det blev kanske lite sent för barnen, men det blev inget bråk iaf...

I morgon ska jag följa med och handla lite mat, så att jag kan laga lite middag oxå.. Det är verkligen nåt jag saknar... Och sen ska jag spendera lite kvalititetstid med Connor, så att vi lär känna varandra...

Nu ska jag sova. Klockan är bara 22, men den känns mycket senare...

Puss o kram//Carin

I miss my family and friends!

Dagen började ju så där, och inte blev den bättre heller...

Det var iaf skönt att jag hade några timmar ledigt mitt på dagen, då jag kunde ta en promenad och bara vara för mig själv. Men eftermiddagen med barnen.. jag säger bara det... Aidan går bra.. men de andra två vägrar lyssna på mig, ignorerar att jag pratar med dem, kan absolut inte fokusera på en sak... Jag vet inte om det här är någon bra idé.. Måste prata med Camille i morgon.. Kanske måste jag hitta en annan familj, eller helt enkelt åka hem.. Just nu vet jag ingenting..

Höjdpunkten idag var iaf att träffa Kirsten! Vi hade kul, det är en härlig tjej! Vi åkte till Emeryville och såg Batmanfilmen The Dark Knight. Den var väl så där.. Tyckte den var ganska tragisk faktiskt.. Hände för mycket tråkiga saker. Men han som spelade Jokern, gjorde rollen väldigt bra iaf!
Efteråt gick vi till Barnes & Nobles Booksellers. Det är en stor, stor bokaffär som det även finns ett café i. Så där kan man sitta och läsa, medan man fikar! Hur mysigt som helst! Det fanns sköna soffor och fåtöljer att sitta i:) Och tänk att de har öppet till elva på kvällen..

Resan hem var ju en saga för sig.. Kirsten fick skjuts av sin hostdad som kom och hämtade henne. Han är snäll han. Själv tog jag bussen. Som visade sig endast gå till Downtown Oakland. Så där stod jag vid midnatt i Oakland centrum bland massa uteliggare och annat löst folk! Inte det roligaste och tryggaste stället direkt! Dessutom höll mitt telefonbatteri på att ta slut, så jag var orolig att jag inte kunde ringa efter taxi. Men tack vare Kirsten (via telefon) så fick jag tag på en taxi till slut iaf.. Men allt krångel var ju inte slut där... Men nu orkar jag faktiskt inte skriva om det, för jag blir så deprimerad.. Nu måste jag sova, och hoppas att både jag och barnen vaknar på "rätt sida" i morgon...

Nu behöver jag verkligen en kram!

//Carin

fuck fuck fuck fuck...

I cant take this anymore...!

Friends bloopers

Alltså, det här klippet är helt underbart!! Hehehe:)

Talande trafikljus är inte att leka med

Nu har jag precis kommit in från en promenad. Jag ska snart sätta igång med strykningen. Jag försökte mig på att gå samma väg som jag gjorde igår med Gaby. Det visade sig vara totalt omöjligt! Dels på grund av att det var mörkt när vi gick igår, så det är svårt att komma ihåg några landmärken. Men till största delen beror det på att vägskyltarna, gatorna och kartan är helt omöjliga! De stämmer ju inte överens! Gatorna snirklar sig fram upp och ner, och vägskyltarna sitter snett, så det är inte lätt att veta vilken gata som har vilket namn, och på kartan kryllar det av gator så det syns inte vilket gatunman som hör till vilken gata där heller! Suck! Men jag kom iaf tillslut fram till Montclair Village och hittade en liten mexikansk restaurang där jag bestämde mig för att äta lunch. Jag beställde en Wet Burrito. Har ni någonsin beställt mat i USA? Det är inte bara att beställa det som står på väggen, utan därtill kommer tusen frågor; vilket slags kött: kyckling, fläsk eller nöt? Vilka bönor: vita, bruna, eller nån sörja... Vilken sås? Osv... Man måste verkligen veta vad man vill ha...


När jag var ute och gick, kom jag att tänka på en händelse igår, och då gick jag och skrattade för mig själv! För igår blev jag livrädd för ett talande trafikljus! Vi gick längs vägen, jag och Gaby, på en smal stig (behöver jag säga att det var mörkt?). Och precis när jag skulle tränga mig förbi ett trafikljus, så började den prata! Och jag blev så rädd att jag hoppade högt! Och OJ vad Gaby skrattade!! Och jag med för den delen!! Hahaha=) Vi gick där i godan ro och pratade, och för en sekund trodde jag det var en hund i närheten som började skälla! Snacka om att jag blev rädd! hahaha=) De har många tokiga saker för sig amerikanarna, men aldrig trodde jag att jag skulle råka ut för det här... :)

Nu ska jag sätta igång med strykningen innan barnen kommer hem...

Puss o kram//Carin

Splittrad dag

Idag jobbar jag 7-9am och sen 2.30-5.30pm. Nu är det rätt lugnt, frukosten är avklarad och alla har tagit sig till jobb och skola. Jag ska ställa mig och stryka kläder. Var det tänkt iaf. Men nu verkar det inte som om strykjärnet fungerar! :( Dumt! Nu vet jag inte vad jag ska göra, för kläderna måste ju bli strykta... :( Och det går inte fram några signaler när jag ringer till Mike heller... Suck...

Nä jag får väl sätta mig framför TVn och zappa lite istället, tills jag kommer på någon lösning...

Bye bye for now!

Puss o kram//Carin

Kvällspromenad i Piedmont och Montclair

Hittills har jag inte kunnat se något på TV här i Piedmont, för ljudet fungerar inte på TVn som jag har i rummet. Jag har iofs inte saknat TVn så jättemycket, det är mer vissa serier, så som Ugly Betty och Gossip Girl. Men idag så kom Camille in på mitt rum och sa att jag gärna fick titta på TVn som barnen har i lekrummet på tredje våningen. Så nu kan jag kolla på de här progammen om jag vill :) Det är bara det att handlingen har ju kommit mycket längre fram här i USA än i Sverige, så jag missar ju en del i mellan... Men det kanske man kan läsa sig till på Internet. Men snart så ska Camille och Mike åka och köpa en ny TV som jag kan ha i mitt rum.. Snällt va? :)

När jag satt uppe i lerummet och kollade på Ugly Betty, så kom Gaby och ringde på. (Det är en Au Pair från Bolivia, som känner familjen och som bara bor några hus ifrån oss). Klockan var då halv nio tror jag, och hon undrade om jag ville följa med på en promenad. Så vi gick upp till högsta punkten här i Piedmont, där vi hade en sån underbar utsikt över Oakland, Piedmont, Emeryville och San Francisco. Verkligen jättefint! Sen gick vi en runda så vi kom till det underbara lilla samhället Montclair village. Det var dock lite dimmigt över San Francisco (vad ovanligt..! eller inte..) så vi såg inte så långt som man kan se andra dagar.. Och vi såg heller inga stjärnor på himlen. Så jag kan ju bara föreställa mig hur vackert det är klara kvällar! :)

Nu ska jag släcka ner datorn och försöka sova. I morgon är en ny arbetsdag.

Puss och kram//Carin

Söta ungar

Nu har jag slutat för dagen. Bara en dag kvar till helg. Undrar vad som händer då :)

Idag var jag till Piedmont Park med Aidan hela förmiddagen. Vi hade jättekul. Han hade massa andra barn att leka med, och jag hade andra au pairer att prata med. Helt lyckat:) Och så fick jag ju lite motion oxå, när jag skjutsade han på hans cykel till och från parken, som tog vardera sträcka 45 minuter att gå:)

Tyvärr blev det ingen playdate på eftermiddagen för Connor. Så jag passade honom och Aidan hemma istället. Det var lite svårt.. För Aidan kan jag inte lämna ur sikte, för då vet man inte vad han hittar på. Och samtidigt ville ju Connor ha min uppmärksamhet när han höll på med sina experiment... Han tyckte att jag ägnade för mkt tid åt Aidan och ingen alls åt honom.. Vad ska man göra, då..? Måste försöka få nåt tillfälle att vara ensam med Connor oxå.. Förresten, vet ni vad han sa till mig i morse?? Nej, hur kan ni veta det... Det var hur gulligt som helst iaf! Först sken han upp med hela ansiktet när jag sa godmorgon till honom: Hiii Carin! Och sen när han fick syn på mig: Oh, you look more beautiful than a princess! Hahaha, visst blir man rörd :)

I morgon blir det först jobb, sen tror jag att jag ska gå på bio med Kirsten. Hoppas vi hittar nån bra film.

Puss o kram//Carin

Tidigt...

Nu är jag trött! Ja, jag vet att jag hade sovmorgon och en ledig dag i morgon, men jag vill ha sovmorgon igen...! Att gå upp Halv sju är alldeles för tidigt för mig..!

Jag hoppas att det blir en bra dag idag iaf, med playdater och annat...

Puss o kram//Carin

Playdates

I morgon blir det nog en lyckad dag tror jag. Fast först och främst är det ju frukosten.. Det är väl inte höjdpunkten på dagen, kan man säga...

På förmiddagen ska jag och Aidan träffa Kirsten och hennes tvååring i en park, så de får leka med varandra :) Hoppas att de går bra ihop! Det gick ju bra för Aidan förut att leka med andra barn, så...

Och på eftermiddagen, när de äldre barnen har kommit hem från skolan, ska jag och Connor träffa Nadine och hennes femåring och dennes två små hundar. Då ska vi gå på hundpromenad! Det gillar nog Connor! :)

Så två playdater på samma dag, det blir nog bra! :)

Puss o kram//Carin

Ps. Vad irriterande att
jag måste betala när folk ringer till min mobil. Upptäckte idag, att jag även måste betala för att motta sms! Irriterande USA! :(

Min lediga dag

Idag har jag sovit lääänge! Det behövde jag, för de andra dagarna måste jag gå upp vid sex... Så det var skönt med sovmorgon kan man säga! :)

När jag kände att jag inte kunde ligga kvar i sängen lägre (typ vid elva-tolv tiden) gick jag upp och duschade och tog en macka till frukost. Sedan satte jag mig på cykeln och styrde mot Sea View. Det är en granngata som heter så, och det finns grymt fina hus där!! Verkliga herrgårdar!! Och så står det tre, fyra bilar utanför varje hus... Vissa människor är verkligen rika... En del hus är klädda med slingrande buskar och rosor och andra blommor i alla möjliga färger! Det skulle du se, mor! =) Såå fint! Men jag vågade inte ta några kort, för på en skylt stod det: Piedmont is under surveillance. All suspicious activity is reported. :)

Efter det åkte jag in till San Francisco och gick runt där och kollade lite. Shoppade dock inget, utan efter en lång promenad upp och ner för backarna, satte jag mig i en park och läste lite och tittade på folk:)

Har varit en helt OK lung och skön dag..

Puss o kram//Carin

En bra dag

Idag var en väldigt lyckad dag måste jag säga.. Till skillnad från igår. Frukosten fungerade bra och de kom iväg i tid till skolan. Sedan var jag och tvååringen själva. Då packade vi varsin matsäck med smörgås, frukt och snacks (en typisk amerikans lunch) och så gick vi till parken. Eller rättare sagt, jag gick och skjutsade honom på en trehjuling med långt skaft. I den första parken träffade vi en annan tvååring och hennes barnvakt. Så då fick Aidan en lekkamrat:) Och även jag! hihi:)

Sedan bestämde vi oss för att gå till en annan park, så vi tog sällskap dit. Där fanns det gott om plats för barnen att springa och leka "Hide and seek", som är Aidans favoritlek. Han springer iväg och säger: "Hiding! Hiding!" och så ställer han sig bakom ett träd! Hur gulligt som helst! Så då är det jag som ska springa och leta efter honom! (Vilket inte är så svårt iofs, för han har lite svårt att vara tyst i gömstället, utan upprepar bara: "hiding! hiding"! hihi:)

När vi var i den parken kom det en tjej i min ålder tillsammans med hennes syskonbarn, två stycken, så då blev de fler som ville leka "hide and seek". Att vara ute med ett barn är faktiskt ett väldigt bra sätt att lära känna nya människor. Det är kul:)

Hon heter Christina och bor inte så långt härifrån. När jag berättade att jag var från Sverige sa hon att hon hade en kompis som är i Sverige just nu. Hon går på North Park University i Chicago, som har ett utbytte med SVF i Jönköping (den skolan jag gick bibelterminen på)! Så nu var hennes kompis på SVF! Vilket sammanträffande, hehe! Jag berättade även för henne att jag känner folk som gick just den utbytarlinjen, och var över till North Park University för typ 5 år sen! Världen är bra liten ibland...

Nu ska jag ta och äta lite mat, sen ska jag svara på lite mail...

Puss o kram//Carin

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0