It can only get better
Bullshit, säger jag bara! Vad vet en tonåring om det??
Tell me
Det snöar ute!!
Gud finns här och vill hjälpa till
Så över till nästa sak... Jag har ansökt om att åka som Au Pair till USA från och med augusti. Tanken var att jag skulle åka till New York så att jag iaf kunde få vara nära min pojkvän. Eller ex, rättare sagt... Men på senare tid har jag funderat på om det verkligen är rätt sak att göra. Tänk så kommer jag att ångra mig något så grymt att jag åkte just dit, där det finns så många minnen... Det här har verkligen gnagt i mig... Men så idag kom samtalet. Det ringde en kvinna från USA. För det första så låg jag och halvsov, så jag fattade knappt vad som hände. Det ringer från ett 1 800-nummer. Och pratar engelska. Men när hjärnan väl hunnit ikapp mig så förstod jag. Hon undrade om jag kunde tänka mig en familj i Californien istället för hon hade hittat en familj där som hon ville matcha mig mot. Det kanske är Guds sätt att säga att jag nog inte skall åka till New York iaf. Det finns andra platser att åka till och skapa nya minnen. Till saken hör ju att jag hade tänkt mig endera Californien eller Florida, där det är varmt, om jag inte hade valt New York. Kvinnan som ringde kunde lixom ha sagt Nevada eller Texas lr nåt. Men det gjorde hon inte... (USA är ju stort, menar jag..) Jag funderade ett tag. Men till slut sa jag JA. Vilket betyder att mamman i familjen kommer att ringa mig ikväll eller i morgon. Så nu måste jag förbereda mig för samtalet! =)
Puss o hej!
something or someone
Jag skulle verkligen behöva det...
Hata SJ
Att de inte har någon som helst framförhållning eller planering fattar jag inte?? Branden var ju igår! Och ändå blev det så otroligt mycket förseningar idag. Finns det någon protestlista mot SJ så skriver jag gärna på!!
Nu är jag helt slut efter att ha rest hela dagen.. Men jag lyckades faktiskt sova under stort sett hela flygturen. Det var skööönt. Jag hoppas att jag inte kommer att känna av tidskillnaden så mkt, för jag ska ju jobba i morgon. Det ska bli kul, även om min första tanke, eller reaktion, på Arlanda var: ta mig tillbaks!! Just nu känner jag bara en stor tomhet...
Godnatt o sov gott!
Det ena problemet efter det andra...
Varför är livet så seg-rott? Jag önskar att jag bara någon gång kunde känna mig helt lycklig. Det kommer bara ena problemet efter det andra. Det känns så hårt. Ska det jämt vara så här? Allt jag vill är ju bara att känna mig hel och lycklig. Ett exempel är t ex mina tänder. De blev ju äntligen fixade i början på året, efter att jag haft problem sedan 10-15 år tillbaks. Men istället fick jag pronlem med framtänderna!! Som nu måste fixas... Suck.. alltid är det något..
Är det för mycket begärt att få ha medvind någon enstaka gång?? Det känns som om mina syskon har fått det mycket lindrigare än jag... Varför är det så? Varför ska allt vara så svårt? Snälla! Ge mig lycka någon!
Var hittar jag knappen där jag kan stänga av alla mina känslor...??