Carin med C

Idag har jag umgåtts med en dansk au pair, Kirsten, hela dagen. Vi åkte in till San Francisco och shoppade, gick, fotade, såg mycket märkliga människor, shoppade lite till, åt mat, träffade en annan au pair, åkte spårvagn, åt fel håll, så vi kom väldigt långt från Bart-stationen, så vi fick gå, gå och gå, trots att det blev mörkare och fötterna gjorde ont och det blåste kallt. Kirsten träffade på andra danskar och jag träffade på andra svenskar. Som jag pratade engelska med, trots att de pratade svenska med mig! Pinsamt! Det är svårt att ställa om fort mellan två språk... :)

Jag fixade ett amerikanskt sim-kort idag, så nu kan jag äntligen ringa, och folk kan ringa mig :) Och det bästa av allt: det kostar bara 39 cent per minut att ringa sverige! Och bara 10 cent per minut att ta emot samtal (även från Sverige)! Så nu är det bara att ringa mig, hehe:) Maila mig, så får ni telefonnumret...

Nu ska jag lägga mig och sova. Börjar sju i morgon...

Puss o kram//Carin

och jag kände den inte ens...

I morse frågade Mike om jag kände jorbävningen som var igår klockan nio. Vilken jordbävning? undrade jag då. Det hade tydligen varit en så kraftig att saker hade ramlat ner från hyllorna. 4,5 tror jag att han sa att den var. Men jag hade varit i bilen med Martin och Agnes och vi hade inte märkt ett dugg... Konstigt...

Idag blev det ingen sovmogon för mig. Jag tog bussen hemifrån vid kvart över åtta, och sedan Bart in till Powel st i SF. Där mötte jag Martin och Agnes. Vi skulle åka till Muir Woods, vilket är en skog av väldigt stora Redwood träd. Bilturen dit var ungefär en timme, vilket inte är så långt från SF. Där såg vi många stora mäktiga träd! Dock finns de dem som är mycket, mycket större om man åker mer norrut. Åker man ca 8h norr om SF, så kommer man till en skog med de största Redwoodträden som finns. De har t o m gjort en bilväg rakt igenom ett träd!

Promenaden i Muir Woods tog ungefär två timmar. Det gick uppåt och uppåt och uppåt. Benen fick verkligen jobba. Och även fast det var skuggigt och kallt inne i skogen, så behövde vi aldrig använda de extra tröjorna som vi hade haft med, för vi blev väldigt svettiga. När vi kommit halvvägs gick det neråt och neråt och neråt, nu i form av trappor. Vi visste inte vad som var jobbigast att gå, för vi fick en väldig motion när vi gick uppåt, men när vi gick neråt så tog det istället väldigt mycket i knänen och fötterna, vilket inte var så skönt..

När vi sedan kom tillbaks till bilen så var vi badsugna allihop, så då åkte vi lite norr om naturreservatet och hamnade vid en helt otroligt fin sandstrand där vågorna var väldigt höga! Dock var vattnet väldigt kallt, men det vägdes upp av att det var så roligt att hoppa i vågorna, tyckte Martin och Agnes. Själv hade jag inte fått med mig några badkläder så jag låg på stranden och solade istället. Det var väldigt skönt, och jag somnade nästan.

Sen tog vi en annan väg tillbaks hem, som Martin hade sett ut på kartan. Sen fick han för sig att han var en rallyförare! För vägen var en sådan att den lockade verkligen till det, den var smal och slingrade sig upp och ner för bergen. Men det var en väldigt mysig väg och i mellanåt fick vi se väldigt fina vyer! Här ligger faktiskt Trollskogen i lä ;-)

            
Klicka på bilderna, så blir de större.

Så vill jag slutligen hälsa: Grattis Simon och Lissanna till att äntligen vara äkta makar! :)

Puss o kram//Carin

Känns hur gött som helst! Nu har man varit hos familjen i en vecka alltså. Kommer bli annorlunda att få löning varenda fredag, det tycker jag verkar mkt bättre än att få månadsvis! Man får ju lite mindre varje gång, men desto oftare, hehe!

Nu har jag redan gjort mina timmar idag. Jobbade 7-12. Frukosten gick helt ok idag. Men jag måste säga att det är lite svårt när man har lite olika syn på barnuppfostran. Det är sånt liv vid frukosten, och barnen är väldigt okoncentrerade, så det tar minst 40 minuter för dem att bli klar med frukosten, och ändå äter de inte upp allt. Kaotiska mornar kan jag säga... Mellan 9 och 12 lekte jag med tvååriga Aidan. Vi klädde ut oss till lejon, racerförare, vampyrer med mer! Och så lekte vi med bilar, byggde torn och sånt!

Halloween är verkligen stort här i USA, de har redan börjat förbereda för den. Det finns massa plastpumpor och utklädnningskläder i affärerna redan. Och barnen frågar mig: What are you gonna dress like for halloween? Haha! Jag har ingen aning! Men tror inte att jag slipper undan det iaf! :)

Nu ska jag gå ut och vänta på min bror! Ser så mkt fram emot att träffa honom!! :))))

Puss o kram//Carin

Om det är så här varmt i San Francisco-området, då vill jag inte veta hur varmt det är i LA! :-)

Fast iofs är det varmare i Piedmont än i själva San Francisco säger de.. Men en av orsakerna till att det känns så extremt varmt när man kliver utanför dörren är att de har full AC på i huset, så det är svalt och skönt. Jag gick t o m i mjukisbyxor och t-shirt i morse, men det skulle jag aldrig kunnat ha på mig utomhus! Där är det så kort kjol som möjligt och linne som gäller! (Även om jag aldrig har en kjol som är kortare än mina knän..)

Jag har precis kommit hem från en skön cykeltur till Montclair Village. Det är en söt liten by bara några kilometer härifrån. Där finns små söta cafféer och butiker längs gatan. Idag när jag var där kryllade det av ungdomar. Kan bero på att det var precis när skolan hade slutat.. Jag satte mig i en park (i skuggan!!), drack vatten och läste en bok. Det behövde jag efter cykelturen upp för backen :) I den parken samlades barnfamiljer vid klätterställningarna och fågeldammen, några ungdomar samlades vid ett av borden och dessutom var det ett par män som dansade med varsitt svärd. Det såg ganska komiskt ut faktiskt. Jag vet inte vad det var, något kung fu-aktigt :) De fäktades iaf inte med svärden...

Tyvärr hittade jag ingen grocery-store, där jag kan köpa mat. Jag tycker det är lite synd att det inte finns någon sådan i närheten.. Men däremot hittade jag en annan "all-shop" där man kan köpa allt från hårgrejer, till lite apoteksvaror, till leksaker, till godis och glass, till skol- och kontorsgrejer. Såna affärer gillar jag! :) Men det är alltid lika pinsamt när man ska betala kontant... "Is this ten cents?" blev jag tvungen att fråga kassörskan. Det står ju inte ten cents på de mynten, utan de kallas för dime.. Fråga mig inte varför.. Men hon himlade, tack och lov, inte med ögonen utan var vänligt hjälpsam. Måtte jag bara lära mig det här pengasystemet snart! Men vet ni vad, jag har skaffat ett amerikanskt konto=) Så nu kan jag betala med det oxå! (Jag kan ju iofs betala med det svenska oxå.. men det är ju en annan sak)

Nu har jag fyllt på vattenflaskan så nu ska jag nog ta en till cykeltur, denna gången mot barnens skola, så att jag lär mig hitta dit. Vad härligt att jag får låna Camilles cykel när jag vill!

Ja, jag älskar verkligen Kalifornien! Det är så underbart vackert här så ni har ingen aning! :)

Anledningen till att jag inte har uppdaterat min blogg på ett tag är att jag glömde adaptern som växlar mellan europeisk ström och amerikansk ström på flygplatsen i New York, så batteriet i datorn tog slut eftersom jag inte kunde ladda den. Men idag hittade jag nya, så nu är det fixat!

Det har hänt så mkt grejer här, men jag okar inte skriva så mkt, för det har varit en lång dag, är sent, och jag ska upp tidigt och göra min allra första arbetsdag i morgon.

På fredag kvällen kom jag fram och möttes av goa kramar! Det kändes så rätt på en gång, och inte alls främmande. Är inte det lite konstigt att jag inte alls var nervös inför mötet, eller orolig inför flytten? Eller är det så att jag fortfarande inte fattat att jag ska bo här ett helt år? Jo, jag tror faktiskt att jag har förstått det, men ändå tar jag det så lugnt. Det känns så naturligt på något vis. Kanske beror det på att jag en gång var på väg att flytta till New York mer permanent..

På lördagen vaknade jag redan klockan sex, pga jetlagen. Så jag låg kvar i sängen och läste och knappade på datorn ett bra tag innan familjen vaknade. Men sedan åt vi frukost till sammans (våfflor och pannkakor med sylt och sirap!). Sedan tog Camille med sig mig och barnen till hennes läkarmottagning, så att jag fick se efter barnen medan hon tog hand om några patienter. Det gjorde att jag fick lära känna dem lite och de fick lära känna mig. Det gick rätt bra. Men mitt jobb gick mest ut på att se efter minstingen när han sprang omkring och petade på allt som gick att peta på. De två större, skötte sig som tur var rätt bra själva. De visste vad det fick och inte fick göra. Efter det mötte vi upp Mike på en lokal pizzeria för lunch. Sedan gick vi och hyrde ett par barnfilmer som de skulle se på familjekvällen. Jag hade väl tänkt att vara med på den jag oxå, men när det väl blev dags, så var jag alldeles för trött för det, så jag gick och lade mig istället.

Söndagen var helt underbar! Då packade vi våra badkläder och satte oss i bilen för att åka till Napa (ca 1,5 timmar härifrån med bil). Där hade Camille och MIke's vänner en lägenhet som de hyrde på en golfklubb. Där ingick även tillgång till en pool. Lite rikemans varning måste jag säga:) Hur skönt som helst var det att sitta och sola eller bada i poolen med barnen! Det var säkert 30-35 grader varmt:) Samma kväll var jag barnvakt tillsammans med en annan kvinna för sammanlagt 8 barn, medan föräldrarna gick ut och åt och fick lite egen tid för sig själva.

Eftersom söndagen blev rätt sen så tog vi sovmorgon idag. På förmiddagen lekte jag lite med barnen ute på gräsmattan, och sedan följde jag med Camille och Connor till Walnut Creek. Connor skulle få ett par gymnastikskor, och jag ville passa på att shoppa. Camille berättade sedan för mig om hur bussarna och Bart (ett slags tåg) fungerade, så att jag kunde ta mig hem själv efteråt. När vi kom fram till Walnut Creek bjöd Camille mig på frozen yoghurt. Jag valde chokladsmak med jordnötstopping. Hur gott som helst! Men det smakade mer glass än yoghurt:)

Sen strosade jag omkring själv för att titta i affärerna där. Det slutade med att jag shoppade två kjolar och två par skor. Sen var det dags för mig att tänka på hemfärd, för jag visste ju inte hur lång tid det skulle ta. (Det tog ca 1,5h) Det var faktiskt inte så svårt ! :) Jag vet att min familj och släkt tror att jag har dåligt lokalsinne, men det har jag faktiskt inte! Jag kan säga att jag har svårt för att få eller ge vägbeskrivningar, utan jag måste se det framför mig (t ex på en karta) om jag ska klara av att hitta. Men när jag väl är på plats så har jag känsla för åt vilket håll jag ska gå för att komma rätt! Och jag gick inte fel en enda gång idag på vägen hem, fast det var ett helt nytt ställe för mig..

Kalifornien är hur vackert som helst med sina höga berg och djupa dalar, och alla fina husen! Jag bara gick omkring och njöt idag! Här kommer jag verkligen att trivas. Ni skulle bara se vilket område jag bor i. I Piedmont finns det hus som ser ut som riktiga slott eller herrgårdar! Det huset som jag bor i ser nästan ut som ett museum inuti.. Det går inte riktigt att beskriva...

Idag träffade jag för första gången en annan au pair i området. Hon heter Gaby och tar hand om tre barn som är vänner med "mina" barn. Hon var jättetrevlig, och jag hoppas att hon kan visa mig runt lite i området:)

Nu orkar jag inte skriva mer, jag somnar nästan vid tangentbordet....

Må så gott!

Puss o kram//Carin

Det har varit en lååång dag idag! Jag gick upp klockan sex, NY-tid och kom fram till Oakland, CA kvart i elva. Fast i lokalt är den bara nio.. Så jag kommer att ha lite jetlag att ta igen.

Det är helt underbart att äntligen vara här! Mamman Camille och barnen Carolyn och Connor mötte mig på flygplatsen, och de är hur gulliga som helst! Precis som jag hade väntat mig. Och som de pratar! Speciellt Connor. Hans mun går varm:)

I rummet har jag en stor säng, en tv, byrå samt walk-in closet!! Och ett eget badrumt! Känns så bra just nu! Och trådlöst internet! Tyvärr så verkar det som om jag har blivit av med min adapter, så nu kan jag inte ladda vare sig mobilen eller datorn... Måste köpa en ny i morgon. Det ska bli spännande att vakna upp i morgon och träffa Aidan oxå:) I morgon ska vi åka runt och se området, samt åka till Camilles läkarmottagning. Spännande!

Men nu måste jag nog ta mig något att äta, för jag är ganska hungrig.. Och snart ska jag ringa och väcka mina föräldrar :)

Godnatt! Eller god morgon kanske...

//Carin

Klockan ar 07.40 amerikansk tid och jag sitter i datasalen. Jag har nyss atit frukost och om 35 minuter borjar forsta lektionen. Maten pa det har stallet ar helt otrolig! Fast lararna ar noga med att papeka att det absolut inte ar typiska amerikanska maltider vi far.. Det ar riktiga buffeer. Till frukost far vi valja bland: agg, vafflor eller pannkakor, youghurt, minimuffins, minibaguetter, juice, the, melon, vindruvor, olika sorters palagg med mer... Och till lunch finns allt! Kott, fisk, kyckling, potatis, potatissallad, ris, pasta! You name it!

Det ar helt underbara manniskor har oxa! Jag umgas mest med svenskar, men aven nagon dansk.. I klasserna ar vi blandade fran alla mojliga land; sverige, norge, danmark, tyskland, brasilien, venezuela, mexico, ryssland, sydafrika med mer.. Fast det ar iaf flest fran sverige. Vi har blivit tillsagda att vi endast far prata engelska, bade i och utanfor klassrummet. Vi forsoker val med det, men det ar svart att prata engelska med svenskar:) Det kommer ju med tiden, men det tar ett tag att vanja sig.

Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare, men vi bor pa ett typiskt amerikanskt college, och vi bor i sma singelrum dar det endast far plats en sang och ett skrivbord. Tyvarr finns det inte tradlost internet, sa jag blir tvugnen att ga till en datasal om jag vill kolla mina mail. Darfor kommer jag vara duktigare pa att uppdatera bloggen och lagga upp bilder, nar jag kommer till min vardfamilj. Det ser jag verkligen fram emot!

Igar kvall hade vi en valdigt rolig workshop med en polis som pratade om lagar och regler. Han var helt underbar och vi skrattade sa vi grat!! :) En riktig komiker!

Aven om jag for det mesta har underbart kul har och traffar massa nytt folk, sa kommer hemlangtan i mellanat, och aven lite jobbiga minnen eftersom jag ar i New York, darfor skulle det betyda valdigt mycket om ni skickade en kommentar eller halsning som bevis pa att ni foljer min blogg och tanker pa mig. Det vore valdigt snallt :)

Jag hoppas ni har det bar dar borta i Sverige! Vi hors snart igen.

Puss o kram //Carin

Hej kara vanner och familj! Nu ar jag framme i New York, som ni kanske marker pa bokstaverna. Tyvarr finns det inget tradlost internet, sa jag kan inte anvanda min dator. Nu sitter jag i en datasal istallet.

Jag hinner inte skriva sa mycket for vi har bara en liten paus. Jag gar namligen i skolan har. Vi har nu tva och en halv dag fullspackad med lektioner och roliga aktiviteter. Vi bor pa ett universitet (eller collage kanske det ar..) som heter NYIT och vi sover i riktiga collage-rum! Vi fick alla ett var sitt singelrum vilket jag tycker ar valdigt skont, for jag var valdigt trott nar jag kom fram igar och ville bara sova pa en gang..

Nu hinner jag inte skriva nagot mer, utan jag ville bara halsa till er alla och tala om att jag ar framme! Vi ar valdigt manga fran Sverige och de ar jattetrevliga allihopa! Sen ar det en del fran norge, danmark, tyskland, brasilien, mexico osv...

Skot om er! Uppdatering kommer senare...

Puss o kram//Carin