Carin med C

och jag kände den inte ens...

I morse frågade Mike om jag kände jorbävningen som var igår klockan nio. Vilken jordbävning? undrade jag då. Det hade tydligen varit en så kraftig att saker hade ramlat ner från hyllorna. 4,5 tror jag att han sa att den var. Men jag hade varit i bilen med Martin och Agnes och vi hade inte märkt ett dugg... Konstigt...

Idag blev det ingen sovmogon för mig. Jag tog bussen hemifrån vid kvart över åtta, och sedan Bart in till Powel st i SF. Där mötte jag Martin och Agnes. Vi skulle åka till Muir Woods, vilket är en skog av väldigt stora Redwood träd. Bilturen dit var ungefär en timme, vilket inte är så långt från SF. Där såg vi många stora mäktiga träd! Dock finns de dem som är mycket, mycket större om man åker mer norrut. Åker man ca 8h norr om SF, så kommer man till en skog med de största Redwoodträden som finns. De har t o m gjort en bilväg rakt igenom ett träd!

Promenaden i Muir Woods tog ungefär två timmar. Det gick uppåt och uppåt och uppåt. Benen fick verkligen jobba. Och även fast det var skuggigt och kallt inne i skogen, så behövde vi aldrig använda de extra tröjorna som vi hade haft med, för vi blev väldigt svettiga. När vi kommit halvvägs gick det neråt och neråt och neråt, nu i form av trappor. Vi visste inte vad som var jobbigast att gå, för vi fick en väldig motion när vi gick uppåt, men när vi gick neråt så tog det istället väldigt mycket i knänen och fötterna, vilket inte var så skönt..

När vi sedan kom tillbaks till bilen så var vi badsugna allihop, så då åkte vi lite norr om naturreservatet och hamnade vid en helt otroligt fin sandstrand där vågorna var väldigt höga! Dock var vattnet väldigt kallt, men det vägdes upp av att det var så roligt att hoppa i vågorna, tyckte Martin och Agnes. Själv hade jag inte fått med mig några badkläder så jag låg på stranden och solade istället. Det var väldigt skönt, och jag somnade nästan.

Sen tog vi en annan väg tillbaks hem, som Martin hade sett ut på kartan. Sen fick han för sig att han var en rallyförare! För vägen var en sådan att den lockade verkligen till det, den var smal och slingrade sig upp och ner för bergen. Men det var en väldigt mysig väg och i mellanåt fick vi se väldigt fina vyer! Här ligger faktiskt Trollskogen i lä ;-)

            
Klicka på bilderna, så blir de större.

Så vill jag slutligen hälsa: Grattis Simon och Lissanna till att äntligen vara äkta makar! :)

Puss o kram//Carin