Carin med C

Tidpunkt: 21.30
Väder: 4 grader, stjärnklart
----

Först och främst vill jag bara varna för ett långt inlägg...

Årets sista dag kan jag beskriva med ett enda ord: galet! Men jag väljer även att förtydliga det lite för er med en lång förklaring varför:)

För det första så hade jag inte räknat med att jobba så mkt idag. Först hade jag bett om ledigt ons-sön den här veckan för jag och Kirsten hade några planer, men som inte blev av. Därför sa jag till mina värdföräldrar att jag inte ville ta ut några semesterdagar nu, utan kunde jobba. Men de sa ingenting mer om det, förrän dagen innan då jag undrade om jag kunde få skjuts till Bart på nyårsafton. Då kläcker de ur sig att de vill att jag ska ta hand om Kate medan de andra går på bio, och de kommer inte vara hemma före fyra. Så där sprack ju min plan om att åka in till San Francisco vid lunchtid...

Så jag var väl inte på strålande humör när jag vaknade kanske, men jag visade inget för barnen iaf. På morgonen packade jag i ordning matsäck medan barnen satt framför TV'n. Sen bad jag dem klä på sig och göra sig i ordning för en cykeltur till parken. Jacob var först klar, så han började leka på sitt rum i väntan på att tjejerna skulle bli klara. När de till slut var klara (vi hade hittat alla skor, hjälmar och ryggsäckar osv) så ropar jag på Jacob. Men han avskyr att bli avbruten när han är mitt inne i en lek, så han kommer ut ur sitt rum med skor och hjälm på och med armarna i kors: I dont wanna go to the park! Its boring! Jag måste säga att det såg lite komiskt ut, här var han helt redo för parken, och så kläcker han ur sig det. Men efter mycket om och men, så får jag iaf med mig tre barn ut ur huset och vi börjar gå mot parken. Jag letar reda på en bra boll med studs i, som jag tänkte att de kunde ha kul med i parken. Så jag går och studsar den bollen (som visade sig vara Jacobs nya julklappsboll) och en skrikande och klagande Jacob bakom mig. Jag börjar tappa tålamodet, men har ändå bestämt mig för att vi ska gå till parken, för de två tidigare dagarna har barnen haft kul där, för det har varit mkt andra barn där som de kunnat leka med. Och jag hade ingen lust att stanna hemma med dem hela dagen, när det var så fint väder ute (linne-väder t o m!). Vägen till lekparken går förbi en ankdam, så vad tror ni händer? Jag studsar bollen rakt på min fot, så den studsar snett och far ner i dammen! Och det här är en djup damm med brant sluttning ner. Jag bara står och stirrar på bollen. Vad ska jag göra? Jag har ingen håv och ingen båt, så jag kan få tag på den igen. Och det här ser Jacob så klart och blir som galen: You lost my ball! It was my favorite! My christmasball! åååh! You! Sen vände han sig om och sprang hem igen, och satte sig utanför ytterdörren och storbölade! Min hjärna arbetade på högvarv. Vad skulle jag göra nu? Jacob var redan sur på mig, och nu blev han ju ännu mer sur när jag hade bort hans nya boll! Jag försökte komma på om jag kände någon granne, som hade en liten båt eller kanot som jag kunde låna. Men kom inte på någon. Jag sätter mig till slut ner och tar honom i famnen och försöker tänka ut hur jag kan gottgöra det här. Ankdammen är ju visserligen inte stor, så jag vet ju att bollen förr eller senare går att fiska upp (om ingen annan tar den förstås), men det hjälper ju inte Jacob just nu. Så jag föreslår att vi cyklar till Target istället, för att se om de har några bollar där. Så jag lassar in Kate och Molly i cykelvagnen, och Jacob tar sin cykel och så cyklar vi i väg. Jacob är inte den starkaste killen i sin årsgrupp direkt, så det går inte så snabbt... Det tar ungefär en halvtimme att cykla dit.

Väl inne på Target gäller det för mig att hålla ihop en tvååring, en fyraåring och en sjuåring. Alla föräldrar vet ju vad det innebär... Fast det gick faktiskt ganska bra. Även om de inte ville kolla på samma saker, så höll de sig alla i samma avdelning (där leksakerna var) så jag kunde hålla dem under någorlunda uppsikt. Efter mkt om och men, så hittar alla barnen iaf en var sin leksak de vill ha. Sedan går vi till caféavdelningen och jag köper en varsin Slurpee till dem. (Hur ska jag beskriva vad det är? Typ läsk i is-smulor... Fin förklaring va? ;) Ni får komma hit själva och se!) Iaf. Sen är det Mollys tur att ta Jacobs cykel hem. Då gick det lite snabbare faktiskt! :) Om man bortser från att hon fick lov att gå av cykeln för att hon klagade på växtvärk, plus att hon ramlade några gånger för att hon cyklade för fort... Men hon klarade sig!

När vi väl kommer hem igen, vill Jacob gå och se var bollen har tagit vägen. (Vid det här laget var det ett tag sen han slutade gråta, och han tackade faktiskt mig för leksaken:) Med kommentaren: can I have two toys next time..?) Så vi går till dammen. Och jag ser att den ligger mkt riktigt på kanten av dammen. Så vi går dit för att se om vi kan fiska upp den. Det visar sig vara lättare sagt än gjort. Kanten är hög och brant, så jag når inte ner till den. Och vi har ingen håv, men jag försöker med pinnar istället, vilket inte går så bra. Men då kommer jag på en idé. Molly är en modig tjej, så jag frågar om hon skulle vilja lägga sig ner på mage om jag håller henne jättehårt i benen så att hon kan nå bollen. Hon gör ett tappert försök, men vågar inte riktigt. Så då försöker jag själv lägga mig ner på mage istället. Det var verkligen inte enkelt, för gräset var halt, och om jag inte var försiktig så skulle jag drutta rakt ner i dammen! Men Molly är gullig och tar tag i mina ben för att hjälpa till, haha! Så där ligger jag på mage halvvägs nere i dammen och sträcker mig så mkt som möjligt efter bollen! Och tillslut når jag den och kan kasta upp den på land!

Så slutet gott allting gott! Det var en mycket krävande och slitsam dag, men den slutade med glada ansikten iaf!

Nu kommer nästa del av dagen..

Vid tvåtiden kom föräldarna och hämta Molly och Jacob till bion. Jag fick ansvaret för Kate medan hon sov middag. Efter fyra kom biobesökarna hem igen, och vid halv femtiden kunde jag få skjuts till Bart. Medan Kate sov middag bytte jag om och sminkade mig, så jag skulle vara färdig att åka när föräldrarna kom hem. Jag valde att ha jeans och ett svart linne med paljetter på mig. När Molly fick se mig utbrast hon: Oh, you look fancy! I want a shirt like that! Sen ville hon komma och känna på linnet och hon är helt betagen av det, haha! I wanna be big like you! säger hon sen :) Gullungen!

Innan jag blir lämnad vid Bart så vill jag göra några ärenden, så inte förrän halv sex kom jag till Bart, vilket gjorde att jag var framme hos Kirsten vid halv sju tror jag. Så det blev mycket senare än vi hade tänkt från början!

Sen åker vi in till San Francisco och äter middag på Chilys, jättegott! Och sedan tar vi oss till stället där vi köpt biljetter! Något vi dock inte hade räknat med, är kön! Det tog säkert 45-60 min för oss att komma in! Trots att vi köpt biljetter innan! Och sen när vi väl är inne, så vill jag hänga av mig jackan, vilket gör att jag får stå i kö i 30 minuter till! Så tjugo i tolv är vi iaf redo för att fira in det nya året! Vi börjar med att gå runt och titta in stället, men helt plötsligt börjar folk räkna ner. 10...9...8...7...6...5...4...3...2...1...GOTT NYTT ÅR!! Jag och Kirsten bara tittar på varandra. Vad händer? Va? Redan? Ja, det var ett konstigt tolvslag för oss:) Men sen började det roliga iaf! Vi hade jättekul hela kvällen och träffade helt hysteriskt roliga människor! =)

Nu ska jag gå och lägga mig, för jag är sjukt trött idag!

GOTT NYTT ÅR SVERIGE!!! =D