Fredag
Idag var det väldigt skönt med sovmorgon, fick sova till elva :) Fast jag gick upp tio i alla fall, för det var en tjej här och städade huset, och jag ville ju få mitt rum städat oxå :)
Näg jag gick ut i köket såg jag en fin lista från Camille, med dagens arbete. Så här löd den:
Näg jag gick ut i köket såg jag en fin lista från Camille, med dagens arbete. Så här löd den:
Please pick Aidan up (only Aidan) at 1 pm, please be sure you ar on time, fee is $5/min if late. - Bring him home after school to play so you can get the laundry done, thanks.
The playroom upstairs was left messy - you will need to be sure the toys are put away at the end of your shift whenever you work.
Gleysi will be changing the beds. You will need to do all the kids laundry from the beds and have it folded and put away.
When you go out at night and use your code to turn of the alarm, please turn it on again when you leave and when you return. The alarm is on for the safety of the children - Im sure you understand.
Trevlig litet brev, eller hur. Men för det första: jag vet att jag lekrummet var stökigt igår, för Aidan var där och rivde fram saker. Men jag hade ingen möjlighet att städa upp det igår, för jag var ensam med honom hela dagen, och om jag hade gjort det med honom i släptåg, hade det bara blivit värre! Men det verkar ju inte Camille förstå... Jag skulle väl gjort det utanför min arbetstid förstås...
Och för det andra: huslarmet har varit avstängt i minst en vecka, och det är ingen som har talat om för mig att vi ska ha det igång igen. Och det var första gången jag kom hem sent, och jag ville inte testa sätta igång larmet, och råka göra fel så att de väcks av världens signal! Jag lovar, att då hade allt blivit tio gånger värre...
Nä, inte ens ett litet "Hej" eller "have a nice day" får man ens.. Bara kritik och klagomål.. Jag gör ju allt hon ber mig om, och ändå blir hon aldrig nöjd...
Men mitt humör steg avsevärt när jag gick och hämtade Aidan iaf. Jag måste erkänna att jag var lite orolig, över hans reaktion, eftersom det var första gången jag skulle hämta honom alldeles själv. Men han kom till mig och gav mig världens kram! =D Då sjönk stenen från mitt bröst och det blev lite lättare att andas igen!
Just nu ligger Aidan i sitt rum och sover, han var så trött att han somnade på väg hem! Tyvärr hade jag inte vagnen, utan trehjulingen som jag brukar skjutsa honom på. Men tack och lov så satt han fast i spännremmar, så han inte ramlade av! Däremot trillade han fram och tillbaka, och huvudet rullade åt sidorna hela tiden. Stackaren.. Och så tog det hela 40 minuter att gå hem.. Det var en lååång promenad den här gången vill jag lova..
Det gav mig minnen från en gång när jag var liten och skulle åka motorcykel till Örebro med far. Den gången var det jag som var trött, så far fick hålla armen bakom mig för att jag inte skulle ramla av! Jag kan tänka mig att det var läskigt för honom...! :)
Puss o kram //Carin
The playroom upstairs was left messy - you will need to be sure the toys are put away at the end of your shift whenever you work.
Gleysi will be changing the beds. You will need to do all the kids laundry from the beds and have it folded and put away.
When you go out at night and use your code to turn of the alarm, please turn it on again when you leave and when you return. The alarm is on for the safety of the children - Im sure you understand.
Trevlig litet brev, eller hur. Men för det första: jag vet att jag lekrummet var stökigt igår, för Aidan var där och rivde fram saker. Men jag hade ingen möjlighet att städa upp det igår, för jag var ensam med honom hela dagen, och om jag hade gjort det med honom i släptåg, hade det bara blivit värre! Men det verkar ju inte Camille förstå... Jag skulle väl gjort det utanför min arbetstid förstås...
Och för det andra: huslarmet har varit avstängt i minst en vecka, och det är ingen som har talat om för mig att vi ska ha det igång igen. Och det var första gången jag kom hem sent, och jag ville inte testa sätta igång larmet, och råka göra fel så att de väcks av världens signal! Jag lovar, att då hade allt blivit tio gånger värre...
Nä, inte ens ett litet "Hej" eller "have a nice day" får man ens.. Bara kritik och klagomål.. Jag gör ju allt hon ber mig om, och ändå blir hon aldrig nöjd...
Men mitt humör steg avsevärt när jag gick och hämtade Aidan iaf. Jag måste erkänna att jag var lite orolig, över hans reaktion, eftersom det var första gången jag skulle hämta honom alldeles själv. Men han kom till mig och gav mig världens kram! =D Då sjönk stenen från mitt bröst och det blev lite lättare att andas igen!
Just nu ligger Aidan i sitt rum och sover, han var så trött att han somnade på väg hem! Tyvärr hade jag inte vagnen, utan trehjulingen som jag brukar skjutsa honom på. Men tack och lov så satt han fast i spännremmar, så han inte ramlade av! Däremot trillade han fram och tillbaka, och huvudet rullade åt sidorna hela tiden. Stackaren.. Och så tog det hela 40 minuter att gå hem.. Det var en lååång promenad den här gången vill jag lova..
Det gav mig minnen från en gång när jag var liten och skulle åka motorcykel till Örebro med far. Den gången var det jag som var trött, så far fick hålla armen bakom mig för att jag inte skulle ramla av! Jag kan tänka mig att det var läskigt för honom...! :)
Puss o kram //Carin
Kommentarer
Trackback
