Carin med C

Jag la mig i sängen och öppnade boken Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. Samtidigt hade jag radion på, P3, och spetsade öronen då jag hörde att de intervjuade Mats och Björn från Mando Diao. Det är så roligt att det har gått så bra för dem. Lite häftigt att en kille som jag känner och har varit kär i nu åker jorden runt och turnerar.. För sju-åtta år sen hade vi samma pianolärare och träffades nån gång då och då utanför musiksalarna och utbytte en del repliker. Men jag var ju så himla blyg o osäker på mig själv så jag vågade ju knappt säga nåt.. Men han var ju så himla snygg o trevlig!! :) Vi gick inte i samma skola, men vi åkte samma buss till skolan (han gick dock av i centrum, medan jag fortsatte) och ibland såg jag honom där (på bussen) och någon gång satte han sig bredvid mig oxå... Tänk om man kunde leva om den tiden.. Hur hade jag betett mig då om jag hade det självförtroendet och självkännedomen som jag har idag? Undrar om jag någonsin kommer att stöta på honom igen.. Och vad jag i så fall kommer att säga? Kommer han ens att komma ihåg mig?